För Lennart Stenberg var det självklart att bygga vidare på kulturarvet i släkten, direkt från nian gick han ut i skogen och renskötseln. Han hoppas nu att fler ska upptäcka det lokalproducerade viltköttet.
”Fler borde få smaka renkött. En renskavskebab som du stekt på en murrikka ute i skogen är ju fantastiskt gott.”
Lennart Stenberg bor i Rentjärn, 16 kilometer från Malå. Han är 52 år och har hela sitt yrkesliv jobbat med renskötseln. Det kom sig naturligt, direkt från grundskolans nionde klass bar det av ut i vildmarken.
I dag är han 52 år och tänker tillbaka på sitt livsval:
”Det var nog självklart.. Renen är allt för oss, utan renen finns varken kultur eller språk. Renen är navet i allt det samiska."
”Skulle man tänka på lön och så skulle man kanske inte hålla på med det här. Det är ett kulturarv. Det är en viktig del av mitt liv. Jag kanske har tiugo år kvar i det här yrket, säger han fundersamt.”
Renskötseln rymmer sina utmaningar, klimatföränd- ringarna slår dubbelt, vissa vintrar med extremt mycket snö, andra med blida och isbildning som hindrar renen från att hitta mat. Att stödfodra har blivit en nödvändighet.
Men, han tycker sig ändå ha ett bra jobb.
”Det är fritt, man är ju sin egen arbetsgivare. Och att få vara ute i naturen så mycket som jag är. Frisk luft. Det är mycket värt.”
Han tycker att fler borde intressera sig för renköttet, ja, för vilt i allmänhet, i dessa tider av hållbarhet.
”Man måste väl säga att vilt och ren måste vara det mest naturligt närprodu- cerade vi har. Vi jobbar inte med några kemikalier eller något annat. Det är så nyttigt också, köttet. Det är rätt sorts fett och dessutom inte alls så särskilt fett.”
Han menar att debatten om kött ibland blir skev, att det faktum att många grönsaker fraktas enorma sträckor ofta glöms bort.
”Om man ska äta hållbart så borde valet vara renkött och lokalt vilt”, säger Stenberg.
På frågan om vad som är en renskötares höjdpunkt på året kommer svaret snabbt:
"Kalvmärkningen, det måste man säga. Det är lite skördtiden för oss, att få se att det fötts nya kalvar och att dom mår bra. Det är en högtid för hela familjen, en social högtid. Det är ju högst för mig. Över jul och påsk, det måste jag säga."
Samarbetet med Polarica har pågått länge, så länge att Lennart är osäker på när man ska säga att det egentligen startade:
"Det är nog ordentligt länge. Det har rullat på. Det har funkat bra för oss. Det är ett ömsesidigt givande och tagande. Det är väldigt bra att vi har nära till slakteriet, det gör att Polraicas renkött verkligen är närpoducerat," säger han och tystnar en liten stund:
"Jag tror att renköttet kan nå fler. Folk som får äta renkött tycker att det är jättegott. Det har funnits idéer om att produktutveckla, att ta fram paté, stekar och grillklara ribs av renkött. Jag hoppas det kan utvecklas mer. Förädlas."
